Det blev en spontan tur till Hovberga ikväll.
Från bilvägen såg jag ett vitt litet djur som jag inte kunde begripa vad det var så jag parkerade bilen, tog med kameran
och knatade ut längs traktorvägen som går parallellt med skogsbrynet.
När jag kom närmare kunde jag konstatera att det vita djuret var en katt.
Vid rävgrytet såg jag inte till någon räv, vilket jag förövrigt inte gjort sedan i mars eller så. Eftersom jag ändå var där gick jag runt skogsdungen för att se om jag kunde hitta några vildsvin ute på fältet eller kanske några rådjur, eller med lite tur en dovhjort eller två.
– Är det inte en räv som ligger och vilar och värmer sig i kvällssolen?
Jag gick försiktigt närmare och närmare för att den inte skulle upptäcka mig. Två steg, vänta och se om den reagerar. Två steg till. Och två till…
Jag lyckades ta ganska många bilder där den låg på stenen. Efter en stund reste den sig och började gäspa, klia sig för att sedan se fundersamt mot skogen. Den ville nog gå därifrån.
Så fort jag såg att den ville gå satte jag mig ner på huk för att den inte skulle se mig. Jag chansade lite på att den
skulle ta vägen mot skogen, vilket betyder att den måste korsa vägen jag var på.
Mycket riktigt. Mot skogen! Väl på vägen vek den av mot mitt håll och jag passade på att trycka av en massa bilder.
Genom objektivet på 600mm så kändes det som att räven var 2 meter framför när den väl såg mig.
Då stannade den upp, funderade på vad jag var för en figur och vände sig ett kvarts varv för att snabbt kunna fly mot
skogen.
Tre sekunder senare, efter att ha tagit en titt på mig, beslöt den sig för att jag var ett hot och tog ett smidigt skutt
över diket och in bland träden.
Jag stod kvar med kameran i handen och reflekterade över vad som precis hade hänt och tänkte i mitt huvud att såna här
möten med naturen får man ta vara på och minnas.
Armhåren stod rakt ut och jag gick tillbaka mot bilen med ett leende.
Det här blev den bästa bilden ikväll.
En notis angående angående “Silent mode”
När jag först såg räven slog jag över kameran till Nikons “Silent mode” för att inte skrämma den. Det visade sig när jag kollade på bilderna hemma att ca en av fem bilder blev förvrängd och gick inte att använda.
Det kanske funkar bra i andra sammanhang men på min Nikon Z6 med Tamrons 150-600mm verkade det inte fungera så bra.
Jag vill poängtera att det är viktigt att inte mata rävar eller att få dem att bli för vana vid människor. Det gäller naturligtvis inte bara rävar utan alla vilda djur.
Uppmuntra inte rävarna, säger länsstyrelsens naturvårdshandläggare Tomas Johansson om när rävar blir närgångna och vill ha och får mat. Konsekvensen kan bli att rävarna kanske börjar attackera husdjur som hundar och katter, eller att de inte heller lär sig hitta mat på egen hand.
Källa: sverigesradio.se