Det är en strålande vacker och varm söndag i maj och kosan styr mot Hjälstaviken. Inga måsten och inga planer. En hel dag att spendera ute i naturen precis som den kommer.

På vägen dit stannade jag till i Gölja då jag fick syn på en svarthakedopping. Det blev ingen närbild tyvärr men det var roligt att se den.

Fåglarna har fått sina ungar nu och det syns överallt.

Fick också syn på en havsörn längs vägen.

Stora Parnassen

Kullen med ekarna ligger intill sjön och har ett rikt djur- och växtliv. Nu på våren är marken vit av vitsippor men även blå- och gulsippor finns det gott om. Det är varmt, solen står högt på himlen och fåglarna kvittrar.

Nötväcka

En av mina favoritfåglar är nötväckan. Det var den första fågeln jag lade märke till när jag kom fram till Parnassen. Snabb, nyfiken och smidig.

En klunga fotografer

Fotograf 1: -Oj, en fågel i trädet!
Ställer sig och fotograferar fågeln med sitt supertelezoom och 60 000-kronorskamera.

Fotograf 2: -Hmm, en fotograf riktar sitt supertelezoom mot ett träd. Undrar vad han fotograferar?
Ställer sig intill och börjar leta i sökaren medans nästa fotograf kommer förbi.

Fotograf 3: -Hmm, fotograferna riktar sina supertelezoom mot ett träd. Undrar vad de fotograferar?
Ställer sig intill och börjar leta i sökaren medans nästa fotograf kommer förbi.

Fotograf 4, 5 och 6: -Hmm, fotograferna riktar sina supertelezoom mot ett träd. Undrar vad de fotograferar…

Trädkrypare

Medan ovan nämnda klunga var fokuserade på kattugglor i träden försökte jag desperat få en skarp bild på någon av de två trädkryparna jag upptäckt. De flög i skytteltrafik och levererade mat till ungarna i ett bo i en trädstam.

Med små snabba skutt tog den sig upp för stammen och stannade inte till mer än en halv sekund. Ska jag ha en chans att få en önskvärd bild på den fågeln måste jag ha mer tålamod eller köpa en ny kamera med bättre autofokus.

Trädkryparen är en liten fågel med en avlång smal och lite krokig näbb.

Kattugglor

Efter att klungan försvunnit var det min tur att försöka fånga en bild eller två av kattuglorna. Ett stenkast från parkeringen finns det för närvarande tre kattuggleungar och en vakande mamma i träden. De kan inte flyga än men kan klättra ganska bra och ta sig fram på så vis. De är svåra att få syn på då de smälter in bra i omgivningen. Jättesöta!

Ugglemamman håller sig intill och vakar över de små.

Hjälstaviken runt

Det här är mitt fjärde besök här i Hjälstaviken och två gånger tidigare har jag vandrat runt sjön och senast var i mars i år. Även denna gång ville jag gå runt sjön med ett stopp vid gömslet.

Via spångarna med utsikt över viken och ängarna där tornhuset eller jaktvillan ligger. Det huset var för övrigt med i programmet “Det sitter i väggarna”.

Fågelgömslet

Redan på spängen ut till gömslet hörde jag en fågel jag inte kände igen. Appen Merlin Bird ID talade om att det var tre sångare jag hörde. Sävsångare, rörsångare och vassångare.

Två av dem kunde jag hitta igen och fotografera, även om det var en utmaning att först hitta dem i vassen men också få fokus på dem.

Jag har i skrivande stund inte kunnat identifiera dem men jag tror att det här är vassångare och rörsångare.

En gräsandshona fick vara med på bild då hon låg så fint och vilade medan jag tog ett mellanmål, men även skäggdoppingen som simmade förbi.

Berget, kohagen och ängarna

Dags att gå vidare! Fågelmatningen vid berget var borttagen som väntat. Rundan bjöd på värme och fina stigar men det var inte många lägen att fotografera fåglar. En spillkråka hittade jag dock. Den ser nästan komisk ut med sin smala hals och speciella huvud.

Macroobjektivet åkte på medan jag gick genom kohagen. Stigen är torr till skillnad från min runda här i mars. Molnen blev mörkare. Luften stod stilla och det kändes kvavt. Åska på gång?

Det växer ganska mycket kungsängsliljor i hagen och idag lärde jag mig att det finns vita sådana också.

Jag kan nästan ingenting om ormar men jag tror att det här är en snok.

Andra är ute och njuter av våren i Hjälstaviken, allt från friluftsintresserade till inbitna ornitologer.